Jag känner just för tillfället mig enormt lycklig, det går helt klart framåt. Det känns nästan pirrigt, nervöst, en liten livsförälskelse skulle man nog kunna kalla den här euforin.
Jag bet mig själv i rumpan en kort period, gick i cirklar och stampade på i ingenmansland, precis som jag alltid gjort och precis som många av de friska ätstörda gör - dock oftast omedvetet, eller medvetet omedvetet. Men jag har brutit den cirkeln. Jag är rädd, livrädd! Men so what?
Att våga leva, våga leva nu, är just att göra det man är rädd för, om man vet att det är det rätta, det utmanande och det utvecklande.
Jag känner just nu en enorm tillförsikt till mig själv och den känslan är inte att leka med, den är lovely!
Så sant så sant, gör om gör rätt - gör NYTT
.
Jag känner igen mig och det är jag glad för! Rädsla betyder motstånd, men inte automatiskt förlust. Tvärtom klarar vi nog ofta mycket mer än vi tror, hur rädda vi än känner oss inför utmaningen.
SvaraRaderaFörra sommaren var ett smärre helvete rakt av, den här våren känner jag mig mer optimistisk inför sommaren än på många år. Bikiniångest för all del, men det ska inte stoppa mig från att njuta av värmen i år and that's it!
Kram <3!
Härligt Hanna!!!
SvaraRaderaOch en fantastiskt fin groda!!
<3 Kram