tisdag 20 november 2012

Ögonskav


Har en underbar liten dotter som ligger i min säng just nu, där har hon spenderat natten mer eller mindre vaken. Hög feber, svettningar, yrsel och hög mammighetsfaktor. Sömn för mig - minimal.


Kom som en blixt från klar himmel igår, från inget till en bra bit över 40 och klar allmänpåverkan. Men med en alvedon i den lilla flickkroppen bjöds vi ändå på skaka rompa i köket, ungar är fantastiska, en annan hade legat däckad. Nu får vi se om det går över eller om det är 3-dagars på ingång. Det visar sig.



Jag önskar att jag hade mer tid att sitta här, jag har en sån vilja att skriva. Dela med mig av mina tankar, mitt liv. Jag är nöjd och tacksam i detta nu. 



När jag var hos C senast och maken var med fick han höra "det kan vara din räddning att Hanna styr upp maten nu". Jo mina val kan ses med skeptiska ögon om man har min bakgrund men i realiteten, med styrka och insikt så är de fullt normala och i min makes fall kanske en räddning. Han är ju i allra högsta grad i riskfaktor för hjärtsjukdom, hög stress, högt midjeomfång, obefintlig träning och närmre 40 bl a.


Satt och diskuterade just detta med min A över köksbordet igår, att han måste göra stora förändringar, lära sig säga nej tack till viss typ av mat och ersätta med annat. Inte gå till överdrift men heller inte bagatellisera, han har ett klart sockerberoende nämligen. "Men jag vill ju inte sluta leva" var responsen jag fick när jag bad honom byta ut sin vita frukostfralla på jobbet, när jag uppmanade honom att inte skåpsäta godis eller trycka i sig stora mängder vit pasta. Men det är ju precis det, jag vill inte heller att han ska sluta leva så tänk om tänk rätt! Hädanefter ska han äta mer som jag, jag som utesluter stärkelserika produkter och socker generellt. Minskade mejerier, ökade oljor och naturliga fetter. Mycket grönsaker, avocado istället för frukt och en tanke bakom ätandet som ska utgå från vad kroppen önskar, hitta balans. Feta fiskar flera gånger i veckan, bra för D-vitaminet då det inte behövs som tillskott då.  Nötter frön och mycket antioxidanter.



Nu säger jag inte att det, eller jag, är superstrikt som gäller. Det tror jag inte på utan förknippar direkt med osunda tankar och mönster. Men i det generella och att prova ut det just min, och vad i det här fallet som min makens kropp faktiskt mår bäst av. Alla är vi ju olika och jag är övertygad om att det inte finns ett sätt som fungerar för alla.









Advent och Julen är som bäst nu innan den kommit igång på allvar... 


.

15 kommentarer:

  1. Hoppas lilltjejen kryar på sig snabbt!

    Det är så herrans svårt det där med balanserad kost, men jag tycker att du gör helt rätt som försöker styra maken in på en mer hälsosam linje. Klart du vill att han ska hålla sig frisk och stark i många, många år till! Som förälder tycker jag att man har ett ansvar för att ta hand om sig själv, så att man kan finnas där för sina barn så länge som möjligt.

    Här hemma är det maken som har de hälsosammaste matvanorna, så honom behöver jag inte oroa mig för. Vi har ett väldigt sockersanerat hem i stort och det gör det försås lättare för mig att inte "falla dit" i gamla dåliga hjulspår dessutom.

    Ser dina barn fram emot årets julkalender? Sonen räknar ner dagarna nu! Fast jag kan inte fatta att det snart är december, det är ju inte vidare vintrigt väder ute.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen det där med balanserad kost och vad som media trycker upp i nyllet på en ständigt är ett återkommande aber. Vissa bör ha ett högt kolhydratintag, andra ett lägre, vissa högt kaloriintag, andra lägre... vissa mycket mejeri, andra inget..

      Ja man får testa sig fram... jag har hittat min metod mitt sätt mitt bästa leverne och det är jag tacksam över. Detta har jag väl egentligen alltid vetat och haft med mig men först nu lever jag det fullt ut.

      Nädu, det känns inte ett dugg som december, skitväder... men som du säger, längtan efter kalendern lyser upp tillvaron just nu för de små <3

      Radera
  2. Åh stackars lilla Y hoppas hon snart blir bättre, V kommer sakna henne alldeles för mycket annars;)

    Själv försöker jag som A att byta bort frukstfrallan, att inte små äta och framför allt minska bröd och mjölk intaget, än så länge funkar det så där, inte det att det är svårt egentligen utan att smörgåsen och mjölken åker ner mer på rutin;( hm det tar ett tag att vänja sig av med vanor och ersätta dem med nya men här kämpas det på;)

    Här premiär spelar vi julsågner för första gången till ljudet av lille F,s skrikande. (ja ett missnöjt barn är han ofta;)

    Kram min vän
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag brukar säga till A, köp inte det du inte ska äta. Se till att inte ha saker hemma som du vet att du har svårt att hålla dig ifrån... du är kanske som A en riktig kolhydrattjuv? Inte för att kolhydrater är fel men för vissa kan de verkligen ta över...

      Nya rutiner och en vilja att förändra är det enda som är hållbart i längden och givetvis lyssna på just SIN kropp...

      Underbart med julsånger!! Här har vi premärat för nästan 2v sedan haha oj nu blir jag väl hämtad av vita rockar ;)

      Y är säkert på banan snart igen, så V får hålla sig i skinnet tills hon är back on track! ;)

      Radera
  3. Hej! Hittade till din blogg via tidningen Insikt. Vill gärna följa dig vidare. Har själv lidit av bulimi i många år och bloggar nu om det, bland annat. Hoppas att din lilla får krya på sig också! Kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Johanna! Blir otroligt inspirerad av dig när jag hamnade på din sida, Livskick!

      Radera
  4. Åh,
    hoppas hon kryar på sig!
    Och att du får sova bättre, sömnbrist är hemskt :/ Och för att fortsätta önskelistan, så hoppas jag att din man förstår din oro och bemödar sig lite, män och mat (tänker på min sambos färdiga burksoppor...).

    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha burksoppor? ;) Jadu, män och mat är ett kapitel för sig, jag lär få jobba mycket med min A, främst gällande inställning och förändring. Vad är det med män och förändringar?

      Ylva mår redan bättre... och jag har fått sova inatt, tack!

      Radera
  5. Ja barn är fantastiska!
    Att vara hemma med sjuka barn kan vara både jobbigt och helt underbart.
    Hoppas tösen kryar på sig och pöjken klarar sig undan.

    Du låter som en bra kost rådgivare kan man hyra in dig?

    Jag blir alltid så glad när jag känner din positiva starka energi.
    Du är grymt stark och klok.

    Fortsätt leva Hanna!
    Kram lilla jag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hyra in, jag är din redan! <3

      Tack underbara J

      Radera
  6. Usch låter inget vidare med din lilla! Hoppas det snabbt vänder och att ni andra slipper bli sjuka <3

    Ja,ja,ja nu är det snart adevent! LÄNGTAR

    P.S glöm inte hojta till om du har vägarna förbi Göteborg D.S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är redan piggare och det verkar inte vara något som smittar, turligt nog, tack för omtanke!

      Åhh JA man längtar halvt ihjäl sig ju!! Självklart hojtar jag om vi passerar den riktiga hufvudstaden, länge leve götet!! hihi

      Radera
  7. Kloka ord! Märks att du mår så mycket bättre nu.. Det gör mig varm inombords.. Fint att du bryr dig om din mans hälsa.. Fortsätt vara ett team! Kram på er!

    SvaraRadera
  8. Hoppas tösen kryar på sig snart!

    Jag känner lite igen det där med skåpäta godis och glad i socker =) Jag är en godisråtta, men min mage mår inte bra av det, ändå så svårt att låta bli...

    Men, jag undrar, varför välja att äta mindre frukt? Tänk så mycket vitaminer i frukt och tänk så gott! Men du har nog en tanke bakom. Min filosofi är att inte planera så himlarns noga och tänka så mkt på innehåll, vad allt inneåller etc, äta och njuta, varierat och hitta det som hela familjen tycker om!

    SvaraRadera