Potatis

Precis som många andra med en ätstörning har jag problem med kolhydrater. Jag har fullständigt indoktrinerat min hjärna med negativiteter gällande detta.

Helt ärligt skäms jag, som en hund! Jag är väl en person som man kan kalla högutbildad. Dessutom inom området medicin och jag har genom alla mina år med ätstörningar blivit en expert på kost och kostråd. Detta är garanterat inget unikt för mig, att som en person med en ätstörning läsa och suga åt sig all information gällande kostråd, dieter och hur kroppen fungerar. Dock skäms jag för att jag faktiskt borde ha mer kunskap men jag har i vissa fall faktiskt låtit min anorexi välja vilka kostråd som ska vara gällande, vad som är bäst och vad som fungerar. Detta är alltså helt felaktigt!

Idag har jag ätit potatis, kan faktist inte ens minnas när jag gjorde det utan att känna ett tvång. Äta för andras skull. Nu har jag ätit potatis för min skull.

Potatis är så fruktansvärt underskattat när det kommer till hur nyttigt det är! Folk har blivit som besatta av dieter som förbjuder just potatis och andra kolhydratrika livsmedel. Vilket är helt galet. Man blir inte tjock av potatis, inte mer än av något annat som man äter i normala mängder såklart.

Visst, kolhydrater binder mer vätska än fett och protein, men det ska vara så! Vatten för att cellerna i vår kropp behöver det, för att fungera optimalt. Vem vill vara tom på vätska? För man är ju inte fet för att man har lite mer vatten i kroppen, vatten som gör att man kan utnyttja 100% av sin kapacitet istället för 90% som det blir om man hoppar över de viktiga kolhydraterna.

Sen kan man fråga sig, vilken vikt man egentligen vill ha? Den vikt som kroppen önskar, den vikt som är biologisk. Eller en vikt som är anpassat efter ens tankemönster och eventuella ideal?

Vilken vikt gör dig lycklig på riktigt?

(bilden är lånad från http://www.solanumodlarna.se/potatis-aer-nyttigt.aspx)

.