Tyck inte synd om mig!

Ja det är aldrig bara negativt med skit eller hur man ska säga. Ur något ont kommer alltid något gott.

Att vara sjuk, drabbas av något, vara annorlunda, när livet ändras och byter riktning. Ja då är det mer än bara sjukdomen som uppdagas.

Man märker tydligt vilka människor som är äkta i ens närhet.


Vilka som bryr sig på riktigt

Vilka som bryr sig bara för att, för att stärka sitt eget ego

Vilka som inte bryr sig alls

Vilka som har svårt att uttrycka sig och vilka som har lätt för det

Vilka som ställer upp och vilka som inte gör det.

Vilka som engagerar sig


Sist men inte minst så lär man sig otroligt mycket om sig själv, sina egna styrkor och svagheter. Man kan inte blunda för sig själv och låta loket tuffa på, man måste stanna upp, se sig själv, utmana sig själv och växa som människa.

Så tyck inte synd om mig! För det värsta jag vet är den välmenande "tycker synd om dig - blicken". Det här visar inte bara vem jag är utan också vem ni är. Det ser jag som något positivt. Det som inte dödar det härdar, right?


Kan ju passa på att säga Tack till alla som finns för mig, är här, engagerar sig på sitt sätt, bryr sig. Tack till er som läser! Alla fina kommentarer!

(bajs också, min kamera är trasig, överväger återigen några väl valda könsord)

.