fredag 16 december 2011

Att prioritera sin tid

Just nu tackar jag min lyckliga stjärna för att jag faktiskt är sjukskriven. Hur ska man ha tid med allt annars och ändå ha tiden att ta hand om sig själv? Eller är det så att alla bara gör, kör och skiter i sig själva under perioder av stress och göromål? Är det hälsosamt att göra så?

Det må kanske vara det vanligaste när det kommer till sånt som julhelgens alla krav och måsten, allt man vill hinna med, allt man inte hinner och det man glömmer. Att man ställer sig själv åt sidan en period. Men får man inte ett bakslag senare då?


Man får nog prioritera, hur höga krav ska man ha och till vilket pris?


Well, nu är det tacksamt nog att när det något jag är bra på så är det att organisera och planera. Självklart har det med mitt kontrollbehov att göra men det är även en del av min personlighet. Det finns en anledning att det ofta är jag som styr upp andra i min omgivning, gör konsekvensanalyser och tar beslut. Oftast till det bästa även om det inte alltid är roligt i början, att dra av ett plåster gör ibland ont men det är härligt när det är av. 


Idag ska jag och min kärlek träffa C. Varannan gång ensam, varannan med maken var det ju sagt. Dessutom är det guld att gå tillsammans, det blir lite parterapi över det hela, vi pratar ju knappast bara om mig och mina problem. Seriöst tror jag att hur bra relation man än har, för starkare par än jag och min make får man leta efter, så är det kanon med parterapi! Oerhört givande! Något vi dessutom sagt att vi ska fortsätta med framöver i livet.


Nu åter till julplanering... på kalendern står just nu:

- planera fikabordet som ska serveras efter Kalle, vilka kakor ska på, vilka ska bort
- bolagslistan ska klargöras och inhandlas
- inte glömma bästa julmusten som iår finns på Lidl av alla ställen
- fastställa julbordet till 100%, är bara klar till 75%.. listan ska skrivas klar exakt och tider ska läggas upp
- lista upp alla julklappar och jämföra för rättvisa och sen rätta till
- julkort, oj det har jag nästan glömt!


hmm ja detta är bara en bråkdel... börja baka nu kanske?





.

1 kommentar:

  1. Att strunta i sig själv-det slår tillbaka på en själv. Det gäller att hitta balans i livet, lyssna till sig och sin kropps signaler. Det går att öva upp. Alla har vi dessutom olika behov av att organisera och planera och det gäller att hitta balans även med det. Spontanitet behövs även för att kunna leva fullt ut-känner iaf jag. Det går att bli frisk och fri. Jag är också 33 år, mamma och fru-och tillfrisknad från min ätstörning. Kram!

    SvaraRadera