Egoism

Jo nu har det slutat storma. Inne som ute.

Som sagt, dagarna efter jul och helger fyllda av mat, förväntningar, glädje, förhoppningar och undantryckt ångest. Genererar just det - ångest. Svårhanterlig sådan, som löper amok i ren och skäl ilska och frustration.

Men, som jag sa tidigare, det får vara så, rinna av. Nu är det lugnare och då kommer nyår.


Det här året har vi valt att fira nyår ensamma. Utan nära och kära. Av ren egoism. Man skulle kunna tro att det är på grund av anorexin, som gärna är ifred. Men faktiskt inte. Det ska bli härligt att fira utan att känna att man behöver prestera, utan att ha koll, utan att anpassa sig, utan att ha några förväntningar. Ibland behöver man bara stänga av, skaka av sig julens baksmälla, andas och hitta uppskattningen inför det nya året tillsammans med sin älskling.

Att umgås med sig själv, sin partner, under festliga förordnanden. Att visa varandra, att visa sig själv uppskattning. Att skåla med sig själv. Det är också viktigt. Det är viktigt att vara social, både med andra och sig själv. 

Oftast rinner tiden iväg, man glömmer bort att ge sig själv uppskattning till förmån för andra. Man pysslar och servar, tar hand om andra, men glömmer sig själv.


Det här med att vara ego är som att gå på en fin fin tråd. Ego, egoism är så negativt laddade ord. Men det är oerhört viktigt att bejaka sitt jag. Sitt egenvärde och sina egna behov, utan att för den delen trampa på andra. Ofta är det av rädsla för att vara för egoistisk som man står tillbaks.

Men det är dags att förändra det - bli mer egoistisk på ett positivt sätt. Sluta ständigt stå tillbaks, balansera upp och ifrågasätta.

Fråga sig själv - vad vill jag?

.