Huvudet är konstant fyllt av alternativ, tankar om vad som ska göras, hur det ska genomföras. Vid varje måltid som intas fokuseras det redan på nästa. Tänker normala människor så?
Skulle kunna skriva ner en värstinglista på allt jag vill och behöver göra, för att få livet att fungera, rulla och bli bra. Perfekt, eller inte. Men jag orkar inget mer än mina egna tankar, det kommer inte längre än så.
Dagar när det är fint väder, finns tankar om att gå ut och njuta av vädret, ta en promenad och bara andas. Men det kommer sällan så långt. Oftast slutar det med att jag sitter kvar med mina tankar, mitt icke-ork. Det är så jäkla tråkigt! Att nästintill längta efter skitväder för att slippa alternativet, för att ursäkta mig att fortsätta sitta med mina tankar.
En stark sida hos mig anser inte alls att jag är sjuk,
Åhh är detta en flykt? En flykt från livet? Ett sätt att trycka på paus?
.
Jaaa för fan, tryck på pause!!:D
SvaraRaderaStoppa bandet, det finns kvar när du är redo för att spela det igen - på högsta volym!<3
Precis så som du beskriver det hamnar jag också i ett läge där jag bara tänker, eller planerar för vad jag måste och borde göra. För att livet ska flyta på. Men när jag hamnar i det där läget så flyter det liksom inte på. Det står still och stampar och jag gör små "akututryckningar" här och där för att släcka vulkanen som ligger där under och pyr och hotar med att explodera när som helst.
SvaraRaderaHela tiden en massa val, ska jag göra det här eller det där, ska jag göra något jag mår bra av eller nåt som jag borde.
Men så här ska man inte behöva ha det! Det är bara våra superarbetande, ständigt påkopplade hjärnor som aldrig ger oss någon rast och ro. Visst skulle det vara underbart med en semester från sig själv ibland?
Kan bara säga vad jag skulle ha försökt göra kring dina matsituationer. När du känner att de jobbiga tankarna kommer, försök inte fly ifrån dem, försök att verkligen begrunda dem, låta dem fylla din hjärna och låta känslan sjunka in i din kropp och testa vad som händer. Riktigt scary men när man vågat så släpper det, det liksom löses upp. Brukar fungera för mig som sagt även om min ångest/oro är av annan karaktär.
Stor kram vännen!
Lina.... är just det jag gör, jag möter ju mina tankar. Hade jag flytt hade jag struntat i att bearbeta allt, få just tankar, och gått ut o gått istället. För det det är mycket mer än bara jobbiga tankar... det är bearbetningstankar, de tar så mkt kraft och energi att jag inte orkar något annat.
SvaraRaderaJag har inte så stora problem med att "möta ångesten", inte alls... men jag har problem med annat. Och just mötet med ångesten tar ALL kraft, så att jag inte klarar det vanliga. Med andra ord, livet på paus.
Kram
Då ska du låta allt annat stå på vänt ett tag. Försök att inte ha dåligt samvete för det, du behöver göra det här just nu. Bara få begrunda, möta och analysera.
SvaraRaderaSläpp skammen, skulden och det dåliga samvetet över allt som inte blir gjort. Be om hjälp. Be andra som orkar ta tag i de värsta "måstena". Du har ju en enormt klok och godhjärtad man men det kanske finns fler runtomkring er?
Tänker på dig så ofta vännen. Tycker du är så stark. Vill ge dig styrka att gå i rätt riktning, uppåt och framåt. Vet att du klarar det, fina du!
Varm kram!