Typiskt mig....

.... eller inte..... det här med tider har alltid varit min grej, aldrig varit fel på mitt minne, men på den sista tiden är ju min hjärna mer eller mindre som teflon och i fungerande tillstånd kan man jämföra den med något i form av tuggummi.

Iallafall.... givetvis hade jag tagit fel på tiden idag, var på plats... i god tid.... rättare sagt 3 1/2 timma i förväg. KUL, inte alls. Men jag fick lite julklappsshopping gjort emellan så det var ingen spilld tid inte.


Resultatet av dagens möte leder till ytterligare en månads heltidssjukskrivning, alltså januari ut. Sen ska jag börja jobba 25% av mina 75% för att gradvis trappa upp. Detta känns helt ok, jag vet att jag inte kan, eller får, börja för fort och att all stress/dålig arbetsmiljö direkt avspeglar sig i mitt sätt att hantera stress, genom anorexin.


Det måste varit menat att jag skulle ta fel på tiden förresten, för jag har verkligen varit på jakt efter den bästa julskinkan. Igår gjorde jag en beställning via ICA men de ringde och meddelade att den givetvis var slut, självklart är den bäst av en anledning, folk vill ha den! Men för omväxlingsskull hittade jag den på ett annat mindre ICA, sex stycken godingar var kvar och på en stod det Haaaaannnnaaas! Två kilo skinka har nu sin plats, den bästa skinkan, i vår kyl i väntan på julaftonens griljering.

Egentligen älskar jag att ugnsbaka skinkan själv, finns nog inget som slår den doften när det gäller jul. Men eftersom vi firar dagen innan jul hos mina svärföräldrar så är den dagen om intet när det kommer till skinkbak.

Dessutom måste jag erkänna - den här är oslagbart god, trots avsaknad av doften när det bakas skinka i huset. Dyr som aset men väl värt det!

.