måndag 2 januari 2012

Att vårda sin investering

Jo det är så man får se det.


Vår kropp, vårt liv är vår viktigaste investering och är avgörande för allt som händer runt omkring oss. 


Ju mer man går ner i vikt, om man passerar normalvikten eller om viktnedgången är osund, ja då känner man sig större och tjockare för varje hekto som man tappar.

Självföraktet ökar och går man ner ytterligare så känner man sig bara ännu fetare, mer misslyckad och hjärnan indoktrineras av negativa tankar.

Kompensationsbeteenden, och ibland även självskadebeteenden, smyger sig på - fortsatt svält fungerar nu som ett bedövningsmedel.


Det finns inga duktiga anorektiker, alla känner sig lika misslyckade och tjocka, livet passerar och den så kallade investeringen går i fullständig bankrutt, konkurs!


Nu är det andra bullar som gäller för den här mamman! Jag tänker själv välja att se mig själv, min kropp och mitt liv som ett företag. Hur vill jag att företaget ska styras, hur vinstgivande vill jag att det ska vara? Jag är själv VD i mitt eget företag. Det är mina beslut som är avgörande och det är mitt egenansvar över min investering - mig själv.

Den allra värsta utmaningen för Ana är vikten. Det allra värsta jag kan göra mot min sjukdom är att gå upp i vikt. Jag är på väg, jag har börjat gå åt rätt håll men jag har en bit kvar och det får bli en målsättning. Sluta fokusera på vikten, låta kroppen hitta tillbaks till min egen biologiska vikt igen. Men det finns mycket mer att jobba på.

Ett exempel, jag kan stå och laga frukost till alla i familjen, vi äter alltid tillsammans. Jag står och brer likadana smörgåsar till oss alla, men den stora skillnaden är att när det kommer till min macka så tänker jag, det gör jag inte med övrigas. Även om slutresultatet, smörgåsarna, blir identiska, så finns det tankar bakom min, men inte bakom deras. 

Likadant fungerar det med tallriksupplägg, När jag lägger upp en tallrik till min kärlek lägger jag upp det jag tror han vill ha, det jag vet att han tycker om. Till mig själv lägger jag upp med tankar, inte om hur gott det ska bli, inte om vad jag vill ha - för jag har skitsvårt att särskilja vad jag vill ha, vad jag får och vad jag borde ha.


Så, för att nu inträda som VD i mitt eget företag, vårda min investering så är det dags att ge vissa sparken. Då pratar jag om beteenden och tankar. Tydliggöra vilka tankar och mönster det är som bryter ner istället för att bygga upp. Vara råärlig mot mig själv!




Underbart!! 

.

4 kommentarer:

  1. Klokt och viktigt-och släng ut vågen ur huset om du fortfarande har en sådan! I vår familj ska inte en våg finnas. Finns ingen anledning. Du är på god väg! Kram Jenny

    SvaraRadera
  2. Är ny läsare men läst vartenda inlägg och varje inlägg du gör gör mig glad och fyller mig med tillförsikt. En dag ska jag tänka som du! Jag är inte där än men jag SKA dit. Jag är på väg! Med små små steg. Fake it til you make it. Peppar jag mig med dina tankar o affirmationer så kanske de även blir sanna för mig en dag. Du gör ett så bra jobb, du tänker så rätt och försöker. Fortsätt så här. Du inger hopp och styrka! Med hjälp av din blogg har jag idag lyckats äta "förbjuden" mat, kladdkaka som min dotter önskade sig på sin 6-årsdag. Tack för att du gav mig styrkan så att jag kunde fira henne.

    SvaraRadera
  3. haha rolig bild!
    får du någon behandling för din ätstörning? hur gammal är du? tycker du att barnen snappar upp ditt äsbeteende? hur länge har du varit sjuk? kramkram

    SvaraRadera
  4. Det låter som väldigt kloka - och friska! - tankar! Jag levde med ätstörningar i över tio års tid innan jag orkade slå mig fri, och mår idag bättre än jag någonsin gjort.

    Jag hoppas att 2012 blir året då du vågar kämpa emot. Det är värt det, jag lovar!

    Just nu skriver jag en bloggserie om att bli frisk från en ätstörning - kanske kan du hitta någon mod eller inspiration där?
    http://tankestormar.blogspot.com/2012/01/att-bli-frisk-fran-en-atstorning-del-ii.html

    Varma hälsningar till dig - och lycka till!

    SvaraRadera