Bakis

Jo så är det...

Tackar min lyckliga stjärna att jag har haft möjligheten att vara hemma den här veckan, rumpan har antagit soffans form då jag inte orkat längre än så. Helgens dipp höll i sig och jag har klarat mig ur den med nöd och näppe kan jag erkänna.

Tacksam att jag hade era frågor att fokusera på den här veckan.

Igår var en riktigt bra dag, skalman fick verkligen dammas av rejält, plåstras om och och ges lite extra kärlek. Sen blev vi ett par igen. Så himla skönt och befriande. Men nu känner jag mig helt bakis.

Bakis på det sättet att jag känner mig oerhört trött, dränerad in och utvändigt. Snurrig i skallen, knoppen mår allt annat än toppen. Men JAG vann! Kompensationsbeteenden har fått stå tillbaks, trots att de visade sig från sina fulaste sidor. Vikten som vände i negativ riktning fångades upp igen och jag är back on track, på väg åt rätt håll igen.

Som texten från gårdagen beskriver, jag är min egen värsta fiende. Det går inte lägga ansvaret på någon annan än sig själv, egenansvaret får aldrig bli åsidosatt.

Vi har val, val och därmed möjligheter. Det är motigt ibland men valen är i slutändan våra egna, resultatet blir därefter.

Nu ska jag dricka en mugg choklad. Choklad är bra för själen, bra för otroligt mycket och hälsosamt ur flertalet aspekter. 

.