Äter du alltid efter skalmanklockan, inga undantag? Vad gör du när du står inför valmöjligheter?
Svaret är ja. Det går inte att gå utanför skalman, rutiner är A och O. Om jag missar, fuskar eller på något annat sätt missar skalmans matklocka då är anorexin direkt där och viskar, väser och kräver.
Jag har en bit kvar att gå, jag vet att jag en dålig dag slänger in skalman i en gammal garderob. Dåliga dagar har man, livet är så, upp och ner. Men jag har inte råd med dåliga dagar. En ätstörning stärks av just dåliga dagar, det är lätt att tappa fokus och glida av vägen.
Så skalman är min bästa vän. Det enda som fungerar! Tugga efter klockan, inte låta det gå för många timmar emellan, våga utmana och ibland faktiskt bara bita ihop, blunda och köra på.
Valmöjligheterna är numer inte så krävande som de var i början. En dålig dag gör sig dock valmöjligheterna påminda om hur sjukdomen nästlar sig in. Det gäller att påminna sig om vad Jag vill, inte vad anorexin vill i dessa lägen. Följer man skalman, har man redan en utstakad plan, så är detta givetvis lättare. Men man kommer alltid till situationer när man står inför val och det är då det är så himla viktigt, att särskilja sig själv från sjukdomen. Fråga sig - vad vill JAG.
Du verkar ha kommit en bit längre än vad jag har gjort med sjukdomen, och jag är mest intresserad av hur en dag ser ut tids- och matmässigt. Det är någonting jag har tappat greppet kring (igen) och skulle behöva lite hjälp med - att se vad som är normalt.
Tankemässigt har jag faktiskt tagit jättestora steg, så stort tack för komplimangen! Ja vad är en normal dag, det är ju högst individuellt och helt beroende på vem man är, vad man lever för liv mm. Jag är övertygad om att om man bara låter kroppen vara, slutar använda hjärnan för mycket, så sköter det sig själv. Inte ifrågasätter man sina behov av att andas? Inte heller behoven som att gå på dass, hur idiotiskt vore inte det - idag får du bara kissa 1dL och varannan timma.
Men. På väg ifrån en ätstörning är det skönt att ha ett ledband, instruktioner och skalman. Innan man kan släppa även det och enbart lyssna på kroppen. Pratar man med en dietist rekommenderar de frukost, lunch och middag, flertalet mellanmål utöver detta. När man har tappat alla normalbegrepp, eller rättare sagt stänger av och förnekar dem, så känns det hysteriskt mycket som man bör äta, men detta är bara tankar.
Så här ser en bra Hanna dag ut tidsmässigt, jag vågar inte riktigt dela med mig av exakt hur jag komponerar maten men jag skriver till hur dietisten rekommenderar och det jag använder som grundstomme. Tiderna är dock mina, det här är min skalman:
06:00 Frukost
2 smörgåsar med smör, pålägg. Ägg och frukt
09:00: Mellis
Frukt och keso
12:00: Lunch
Ip lagad mat, tallriksmodellen
15:00 Mellis
Yoghurt med frukt, nötter och bär
17:00 Middag
1p lagad mat, tallriksmodellen
19:00 Mellis
1 smörgås med smör och pålägg
Mina dagar ser kanske matmässigt lite annorlunda ut, jag har endel rädslor kvar som jag jobbar med men oj vilka framsteg jag har gjort ska ni veta. Jag som har varit så rädd för kolhydrater äter numera matvete, quinoa mm och jag mår kanon av det! Choklad tillhör dessutom min dagliga kost, det är något jag inte kan leva utan.
Dessutom vill jag tillägga att jag är mindre svullen när jag äter mer allsidigt. Rekommenderar varmt att våga äta det man är mest rädd för, kroppen behöver alla byggstenar.
Att ÄTA, att TUGGA, är det enda sättet till en sund och frisk kropp. Utan en sund och frisk kropp kan man inte jobba sig till det allra viktigaste, en frisk knopp! Man kan inte jämka med sjukdomen, man kan inte först bli frisk mentalt för att sen bli fysiskt frisk. Det är oerhört svårt att acceptera och just där står jag nu, jag vet, jag har svårt med acceptansen. Men jag tänker inte ge upp och det ska heller ingen av er göra!
Tugga, utmana och ifrågasätt - vad vill JAG och vad vill min sjukdom
.
Mat är medicin för oss med en ätstörning eller en ätstörning i bagaget-så är det det bara! Värst vad du är uppe i ottan =)
SvaraRadera