Den som vet vad jag pratar om, vet hur det känns att ha ett beroende - för det är just exakt vad det är, ett missbruk och beroende. Ja den vet precis vad jag menar nu.
Vilken vinst, vilken kamp och vilken härlig känsla! Det är faktiskt lite likt den där tävlingkänslan man kan känna av en sjuk viktnedgång. Den negativa spiralen har ju trots allt en eufori och fungerar lite som en drog. Samma vinstkänsla är det att kunna övervinna suget att väga sig, för mig. Samma vinst som det är att övervinna en kommande hets för den som lider av bulimi eller hetsätningsstörning. Samma vinst som det är att vinna ett VM, ett OS!
Jo jag kommer säkert väga mig inom tid igen, jag tror inte jag vågar släppa det helt, jag är ju trots allt nyfiken. Dels är anorexin nyfiken på hur snabbt jag nu kommer rusa upp i vikt när hon längre inte har full kontroll, dels är jag nyfiken för att se att det kanske inte är just så. Vikten kanske inte skenar hejdlöst? Ärligt talat, så ska det heller inte spela någon roll. De här sista dagarna som gått har jag tillåtit mig själv mer utrymme för tankar om hur jag faktiskt mår, oberoende på vågen.
Jag har ätit som en frisk person, levt och andats som en. Visst jag äter inte varmkorv när det bjuds på kalas men jag kompenserar istället upp det med riktig mat, fullvärdiga kalorier. Jag hoppar inte över, ger inte sjukdomen plats.
Mitt val - Mitt liv
En sån här våg skulle alla ha! För vem mår bra av en våg, vem behöver en och varför ska det vägas till höger och vänster. Förutom inom vården då. Varför ha koll på vågen när det egentligen räcker med att koll på måendet.
.
Ja, nog vet jag vad du menar alltid... Jag vägde mig "bara" fyra gånger förra veckan och det är med en blandning av ångest och lättnad jag struntat i vågen varannan dag.
SvaraRaderaOch jag håller med dig fullständigt, en sådan våg som på bilden vore bra mycket mer användbar än den "gamla (o)hederliga" modellen.
Kram
sv: Det är förstås inte helt okomplicerat med någon form av motion egentligen för min del, men löpningen ger mycket mer än den tar. Eftersom jag generellt alltid strävar efter att landa på plus/minus noll när det kommer till kcal så äter jag betydligt mer när jag springer som mest (7 mil i veckan under "bra" perioder). Uppskattningsvis skulle jag säga att jag minskar risken för hetsätning ner till åtminstone hälften en dag då jag sprungit.
SvaraRaderaJag skulle inte säga att jag springer utan äs i tankarna förstås, men jag reducerar andelen negativa tankar rejält. Ändå är det nog så att jag alltid måste ha ätstörningsradarn på när det kommer till kcalförbrännande aktiviteter, det är lätt att blanda ihop friskt och sjukt när det kommer till "nyttig mat" och motion, helt klart.
Oh ja, nog är det en hatkärlek till vågen alltid. Jag tror jag är ganska långt ifrån att slänga ut personvågen, men däremot ska jag banne mig kasta ut matvågen. Ett litet steg i rätt riktning åtminstone, för vem i hela helskotta måste veta huruvida de ätit 110 eller 120 gram sparris!?
Kram!
Hejja Hanna!!!
SvaraRaderaVet ni vad? Någon hade satt en lapp med orden Du är fin oavsett vad siffrorna härunder visar! över displayen på min våg här hemma. Det fick mig att skratta och faktiskt ställa undan vågen utan att kika. Möjligtvis en engångsföreteelse, jag kommer sannolikt att lyfta på lappen nästa gång men äsen fick sig en tankeställare. Och kanske kan jag själv nästa gång sätta dit egna lappar med positiva tankar o pepp. Behöver kanske inte vara svårare än så att få en egen sån våg?//Maaria
SvaraRaderaUt med vågen!
SvaraRadera