måndag 23 april 2012

Som en skolbok


Så sjukt fint visade det sig att mitt skelett mådde!




Jag äter på tok för lite mjölkprodukter, älskar ostar men det är ju knappast något man frossar i dagligen och mjölk det kan jag bara inte dricka, söta yoghurtar ger mig kväljningar. Men jag kompenserar upp det fint med mycket grönsaker och ägg. Skelettet var som en skolbok, helt perfekt! Sköterskan som tog bilderna var mycket förvånad, överranskande nog. Min kropp är helt enkelt magisk!


Aningens jobbigt att gå till jobbet idag, då vissa bitar av mitt pinsamma självskadebeteende visar sig i just nyllet. En väldigt kär kollega är uppmärksam in i minsta detalj och är heller inte sen med att ifrågasätta  - tack för det faktiskt! Dock är det galet skamligt, på sin plats helt klart.



Tar den här i bloggen då det är dags att uppdatera vissa fakta....

Jag har en fråga, får du något hjälp/någon behandling för ätstörningen eller kör du själv?


Ja det får jag, jag går på en äs-mottagning, samtalsterapi och upprepade träffar med läkare. Numer är det ca varannan vecka och om jag vill får jag tätare besök. Att ha någon att bolla med är guld värt, vara naken mentalt. Viktigt. Jag tror att FÅ klarar att ta sig ur det här helt på egen hand, därmed inte sagt att det inte går. Den viktigaste faktorn i att lyckas bli frisk och FRI är just en själv, endast jag kan dra det tunga lasset.


.

3 kommentarer:

  1. Härligt, grattis till skelettstatusen får man säga!

    Jag kan inte heller med sötad yoghurt, tycker det smakar som om någon mixat gammalt godis i fisljummen lättglass =/. Däremot älskar jag naturell, fet yoghurt och jag äter groteska mängder Kesella, så kalciumet ska det nog inte vara problem med.

    Stor kram på det perfekta skeletten!

    SvaraRadera
  2. Tycker du att det hjälper och ger något resultat? Känner du att du tar tillräckligt stora el tillräckliga steg framåt med samtalsterapi varannan vecka? Läste att du hade blivit erbjuden en plats i Varberg men tackat nej, stämmer det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men det tycker jag faktiskt, även om jag själv måste bära lasset så att säga så tycker jag att det ger mycket stöd och nya tankar, idéer.

      Jo det stämmer ang Varberg, min läkare har tjatat om det mycket och länge men jag har tackat nej pga av att jag har en familj att tänka på. Det går inte att vara hemifrån så långt tid, anser jag. I längden är det givetvis bra men barnen finns NU och jag känner ändå att styrkan måste komma från mig, inifrån så därför.

      Radera