Åt helvete!

Just så känns det just nu.

Träffat C idag, det känns alltid lika bra, går alltid därifrån med en servett i fickan (fuktig sådan). C är inte glad, Jag är inte glad. Det går inte alls åt rätt håll.

Under två veckors tid som jag inte träffat C har jag skrivit ner allt jag känner och allt jag äter. Anledningen till att jag inte sett henne på så lång tid är att hon varit sjuk, feberskit som verkar vara något som går över hela landet. Fine, ett av mina massa kompensationsbeteenden som smög sig på motade jag i grind, men andra har fått komma in istället. Ana tar mer plats i huvudet, fyller mina val och påverkar mina dagar. 

Imorgon ska jag träffa T, min läkare. Har gått ner i vikt sen jag startade min behandling. Kanske har jag gått upp det där kilot igen bara för att jag ätit ute idag? Sjuka tanke som inte är sann om så tillfälligt.

Jag vill bara gå ner i vikt, inte mycket, bara lite men ändå ner. Jag får inte! Jag ska inte! Men jag VILL, jag hatar allt jag ser och känner trots att jag vet att det är Ana som ser och känner, inte JAG.

Träffade min sjukgymnast för första gången igår. Vilken konstig känsla det var som första intryck, supersöt tjej, yngre än jag, ett hår man kan döda för och en helt ljuvelig person på alla sätt. Allt jag inte är men skulle vilja vara, förutom yngre då, det vill jag inte vara. Jag kan inte få ihop kropp och själ - sant. HUR gör man det? När jag såg henne ville jag först bara springa därifrån, jag förväntade mig någon äldre. Men sen tog jag förnuftet till fånga, det är ju faktiskt de yngre som har absolut mest uppdaterad utbildning, mest driv. Klart det bästa, vem vill ha någon som kör på rutin? Nä jag gillar henne, hon får gärna pussla ihop kropp och själ med mig.

Har fått en tid hos min dietist med, en månad kvar dock om det inte kommer återbud för då får jag första tjing. Jag vet såklart redan exakt vad jag äter och hur man egentligen bör äta men det går ändå inte ihop så det ska bli enormt intressant att få ihop detta med henne.

Detta måste vända. Klart jag vill bli frisk men det är min RÄDSLA som sätter alla käppar i hjulet. Måste våga stå emot den, trotsa den. Men det är inte lätt, hur gör man?


Bilden är än en gång värd att användas... den är så sann så.... ofattbart nog...