Kompensation

Nu har det snart gått 2 månader sen jag blev sjukskriven, ja om en vecka nåt... ungefär.

På fredag ska jag träffa min läkare igen, dels för att förlänga sjukskrivningen, dels för att göra en kontroll och dels för att det är en uppföljning i behandlingen. Vad har då hänt? NOLL.

Just nu känns det som jag står och stampar på ruta 1, innan jag började var jag restriktiv och missunnsam, sen blev jag mer öppen men skapade dåliga kompensationsvanor istället - helt baserat på ren och skär ångest. Nu, är dessa kompensationsvanor väck men jag känner att andra smyger sig på, ja det finns alltså tusen sätt att kompensera enl Ana, så att man även om man inte går ner i vikt åtminstone håller vikten still, vilket jag gör.

Jag tycker verligen att jag äter bra, ok, jag fuskar vissa målter och periodvis, men generellt tycker jag att jag äter helt ok? Uppenbarligen inte. Jag känner mig faktiskt svagare rent fysiskt, tröttare och mer folkskygg. Känner nästan ännu starkare att jag vill (Ana säger måste) gå ner i vikt. Jag ska inte! Men känslan... den känslan.

Vad är då mitt mål? Jag vet faktiskt inte, C frågar ibland om jag har ett viktmål, vilket jag egentligen inte har, även om jag då och då fantiserar om några kilon mindre, en vikt där jag kan känna mig liten o lätt. Jag måste skaffa andra mål! Men det är så svårt när man inte vet vad man vill. Fine, det sägs ju att hjärnan inte fungerar under ett visst BMI och det är väl bara att instämma. Sås i skallen, det är vad jag har! SÅS!

Imorgon är det dags för EGON-kontroll iallafall, minns knappt hur det går till, var nog en 8-9 år sedan jag gjorde detta.