Efter läkarbesöket blir man modell!

Sjukskriven året ut.

Hur känns det?

Blandat faktiskt, alternativet finns tyvärr inte, jobba skulle inte gå. Fokusera på livsviktiga läkemedel, farliga sådana. Vara patient och ta hand om patienter. Bära tunga förkläden med mitt osteoporotiska BMI. Ha känsel nog i händerna för att kunna hantera blyförklädda sprutor. Lyfta, hjälpa, stötta patienter.

Men det känns som ett misslyckande även om jag egentligen är medveten om den tid detta tar och måste få ta. Misslyckande i och med att det är en form av offentligt erkännande att jag faktiskt inte är frisk. Pinsamt!

- Hanna du behöver MER hjälp! Jaaaa jag vet
- Du kommer väl hit minst en gång i veckan? Jaa
- Ska du träffa någon mer här, dietisten? Ja
- BRA, du behöver ett matschema anpassat precis till Dig. Jo jag vet

(Gräl om vägning, vikt och hur man räknar BMI)

- Håller du dig med flit precis över 14? Njeeee är ju inte alls där än....
- Ska jag kolla din puls och BT? ok men jag vet att det är bra..
(mäter)
- Det märks att du är arg... eller irriterad eller nåt? Irriterad ja...

- Gå nu hem och be A ta kort på dig bakifrån, de flesta anorektiker kan inte se sig själva framifrån men kan uppfatta sin magerhet bakifrån. Ok - skrattar-
- Det är inget att skratta åt! Ok, jag fixar det, men det kommer kännas urtöntigt och pinsamt men fine.
- Så tittar du på bilderna i lugn och ro sen. Ok



Så nu vet ni vad jag ska göra, POSE! Modell here I come!!! moahahaaahaaaa


.