Fryser

Idag är så sjukt kallt, vill inte ens föreställa mig hur det kommer bli framöver.

En riktigt elak baksida med anorexin är just att man fryser, man fryser inte bara utifrån och in utan även inifrån och ut. Riktigt olustigt är det när man känner att händerna börjar domna bort, inte bara färgmässigt och att känseln som börjar i pirrande för att tillslut försvinna. Utan den hemska känslan att man har absolut noll kontakt med fingrarna eller i värsta fall hela handen, eller stora delar av. Då kan man inte lyfta ett mynt ens, som om händerna är förlamade.

Fryser man inte halva arslet av sig ja då svettas man, svallningar som om man hamnat i klimakteriet. Så går det, upp o ner, fryser, svettas, fryser.

Åt förresten en grymt god lunch idag! Måste ju som sagt göra slut den där peston (pesto särimner månntro?). För att omväxla lite snabbfräste jag 1 strimlad lövbiff, väl pepprad, saltad och med en skvätt japansk soya. Nu pratar vi snabbfräsa, den ska vara rosa i mitten. Sen vända ihop med färsk pasta och pesto rosso. Sjukt gott!! Snabbt och så lätt att en 3-åring kan tillaga det.

Gissar att jag kommer plåga bloggen med pestorecept även nästa vecka, dock blir det nog fler bilder, nu tar sonen upp all tid.