torsdag 16 februari 2012

Drömmar & Framtidstro

Att motivera sig hänger ofta ihop med drömmar och målsättningar. En framtidstro och en längtan efter något.

Jag kan ärligt säga att jag är så otroligt tråkig, jag har skitsvårt att bena ut vilka drömmar jag har med mitt liv. Nummer ett på listan av vad man ångrade när man dog, var just att man skulle leva och förverkliga sina drömmar, snarare än att leva efter andras förväntningar och krav.

Om man då inte har några drömmar?

I många år har jag stirrat mig blind på frågan - vad vill jag göra, vad vill jag med mitt liv? Den här frågan är stressande, det känns som att alla har svaret på den frågan, sin egen fråga. Alla utom jag. Detta är naturligtvis inte sant.

Så... tänk om tänk rätt var det ju. Om man vänder på det, eftersom jag inte kan hitta svaret kanske jag ska vända på frågan helt, vad är det jag inte vill med mitt liv?

Genast mycket lättare!

Att bena ur vad jag inte vill med mitt liv är så mycket lättare. Att slopa det jag inte vill kommer ge plats åt sådant jag sedan vill och önskar. 




Jag vill INTE vara sjuk och styrd av maten och ätandet

Jag vill INTE känna att jag inte är ok, att jag aldrig är perfekt nog, att alltid känna mig värdelös

Jag vill INTE känna konstant skam och skuld

Jag vill INTE..... ja det går att fortsätta i evighet....






Det finns några starka jag vill inte som jag inte kan svara på här, än, men som jag kommer förverkliga och som kommer bli livsavgörande. En stor förändring för hela min framtid! Jag lovar att avslöja vad, men inte än...




.

2 kommentarer:

  1. Åh, "Vad vill du?"-frågan är närmast en fobi för min del. Jag vill inte ha den, jag vill inte behöva erkänna för mig själv och andra hur illa påverkad jag är av depressionen. Jag tror att det är nödvändigt för mig att utgå från "Jag vill INTE", för det finns ju trots allt saker som jag direkt kan säga "Såhär vill jag absolut INTE ha det i framtiden".

    I väntan på inspiration tror jag att man kan bli nog så motiverad av det man vill slippa!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Åh som jag har stressat mig själv med de där frågorna och just i detta nu gör min kära man det något oerhört mycket. Smart att vända på det och bena ut vad man inte vill för att liksom kunna hitta fokus på det som blir kvar.

    Tänk om det vore lika lätt att leva efter det kloka man kan tänka, säga, skriva... Att inte vilja klanka på sig själv mer, inte vilja känna sig så liten och värdelös. Så lätt att säga, så svårt att verkligen känna och handla efter.

    Låter spännande med förändringar. Det vill jag höra om när vi ses!

    Kram till dig och familjen!

    SvaraRadera