tisdag 21 februari 2012

Påkommen!

Jupp...

Nu är jag påkommen... min "scam"...

Maken sa JA! Men han har krav. Han vill ha frågor, han behöver något att utgå från. Så... vill ni ha makens perspektiv så får ni själva grilla honom!



Fråga vad ni vill och han kommer svara, iallafall på nästan allt. 



Asså, längtar man efter vår och sommar eller?? Maken och sonen på bilden, mina bästa pojkar.


.

4 kommentarer:

  1. Tack för dina ord =) Just den bilden tyckte jag väl sådär om... har två olika på bloggen nu. Du får absolut länka till reportaget och såklart du får lägge ut bild. Skriv dock vem som tagit fotot. Kram!

    SvaraRadera
  2. Jättefin idé... (och fin bild!) Men jag tror inte riktigt jag VÅGAR fråga en partner. Den där skammen över vad jag åstadkommit mina nära och kära - och speciellt honom som fått stå ut i åratal med en mer eller mindre sjuk sambo - är för påtaglig just nu (för att jag börjar bli bättre och kan inse hur sjuk jag var?)...

    Eller, jo föresten, kan inte låta bli... Inte för att glorifiera nåt, men kanske för att känna att de år jag pratar om inte varit HELT bortkastade, för att lära och dra styrka från det som varit:

    -Under din flickväns/frus sjukdomsförlopp (upp- och ned): vad i livet har varit FINT och BRA? Och har ni lärt er något av allt detta som ni tänker dra nytta av för framtiden?
    -Den dagen din fru är helt frisk (hur man nu definierar det - men så frisk hon kan bli!): vad ser du mest fram emot?

    (nej, jag behöver ingen roman - jag förstår givetvis att ert liv och kärlek haft ljusa stunder precis som alla andras - men en liten reflektion av det sjukdomen INTE kunnat förstöra skulle vara fint!)

    Kämpa på och kom ihåg hur imponerande det faktiskt är att ni hållit ihop genom detta - och dessutom fått och fostrat två mirakel på vägen!

    SvaraRadera
  3. Vad är jobbigast med din frus anorexi?
    Vad gör du för att hjälpa henne mot tillfrisknande?
    Känner du att hon förändras under dåliga och bra "perioder"?
    Får du ta mer ansvar än henne gällande hem och barn?
    Vad ser du fram emot i framtiden?

    SvaraRadera
  4. Kul idé Hanna!! :)

    1. Hade Hanna ätstörningar när ni träffades?
    2. På vilka sätt märks det mest att hon har problem med maten?

    Jag och min sambo har klarat oss igenom några år nu och han har varit med i dalar och toppar. Något bra som kommit ur allt det jobbiga är att vi verkligen njuter av små saker som många andra kanske inte värdesätter på samma vis; t ex att äta lunch tillsammans, eller gå ut på restaurang en helg. Helt underbart med tanke på att vi under något år aldrig kunde äta tillsammans pga mina ätstörningar!

    SvaraRadera