De friska ätstörda

Men orka!

Idag presenteras det på nyheterna att tallriksmodellen är hotad av de nya fettdieterna, 20 års arbete för folkhälsan är hotad sägs det. 

Men hur sjukt är inte det?

Fine att tallriksmodellen behöver uppdateras - vilket den är på väg att göra. Kolhydratdelen kommer med stor sannolikhet att minska till förmån för fett och protein, men aldrig till de låga nivåer som flertalet fettdieter förespråkar. Hur kan man som frisk, ifrågasätta sin kropps behov av alla byggstenar? Vart finns logiken i det? Är det så viktigt att uppnå en vikt som finns i huvudet eller på vågen, istället för att låta kroppen hitta sin biologiska vikt, den som kroppen fungerar ultimat i.


Gled in på ämnet lite igår, har gjort det förr och kommer förmodligen göra det igen. De friska ätstörda.


De friska ätstörda tror sig vara just friska, deras ätstörda beteende ser de som fullt normalt. De kompenserar och anser att det är en naturlig del av ett friskt liv. De tror att de lever, de tror att de har kontroll och tror sig veta när de inte har det. Detta är medelsvensson om man frågar mig.

De känns igen överallt, i alla miljöer. Med handen i kakburken och ursäkten att man minsann ska ta ett extra pass på gymmet. De byter ut den annars allsidiga måltiden på fredag lunch till förmån för ett kalorisnålare alternativ - för att man ska kunna unna sig lite extra på kvällen. Efter en större middag kan de sucka och säga att de hoppar över kvällsmaten, för att kompensera. Som att det är det mest naturliga i hela världen.


Att unna sig något jämnställs med att synda - hur ofta har man inte hört det?


De har en våg hemma, den används som en  måttstock, de bestämmer själva vilken vikt som är bra för dem och vilken vikt som är idealet för dem. De tränar för att äta, äter mindre för att äta mer, ursäktar sig högljutt och kommer med åsikter och påtalar sina egna duktigheter - då alltid i form av att de har tränat/ätit lite/missunnat sig. Kompenserat.


Sen när är det något duktigt att hoppa över en fika, en måltid eller något annat som man kanske hade njutit av?



Med detta inte sagt att det inte finns människor som behöver tappa några kilon, som behöver hjälp med sin kost och sitt kostupplägg. Men det är inte samma sak som att kompensera ner, missunna sig och lägga ett positivt värde i det. Högt och ljudligt påtala sina egna såväl som andras duktigheter och fel.

Otal statusuppdateringar på Facebook där skrivaren nämner att han eller hon unnat sig en bit choklad - tätt följt av svar som antyder att personen i fråga ska ta en extra träningsrunda, hoppa över något annat eller på något annat sätt kompensera. Eller statusen som påtalar att skrivaren har tränat, följt av kommentarer som påtalar duktighet. Detta är allt som oftast normalviktiga, friska individer utan ätstörningsproblematik. Där finns inga gränser för hur man får kritisera och komma med åsikter som faktiskt är osunda och allt annat än just friska.


Detta är ett ok beteende i svenssonvärlden. Varför är det så? Vill den generella massan inte må bra, eller är det så att man tror att man mår bra, lever fullt ut när man ständigt kompenserar? 

Helt ärligt tror jag inte folk är medvetna. Den omedvetenheten begränsar dem.

Jag skulle vilja kalla de friska ätstörda för en folkhälsosjukdom.