Mitt hjärta, min vackra dotter. Till det yttre är vi olika, hennes gener uttrycker mer från min kära make just nu. Hon är så vacker, med sin persikohy, sitt rödlätta rufs till frisyr som mer kan liknas vid änglasvinto. Hon ser stabil ut, hon är stabil. Sen kommer mina drag, hon är lika ilsken som sprudlande glad, envis som synden och en primadonna ut i fingertopparna.
Ibland blir jag rädd när jag tänker på vad som väntar henne i framtiden. Alla krav på såväl det yttre som att lyckas i livet. Där lycka generellt är en idealisk kropp som lyser hälsa, ett förväntat leverne med träning och socialt umgänge, karriär, profit... Idealen har inte blivit enklare att leva upp till, för var år som går spänns remmen åt ytterligare ett snäpp, ribban höjs och den totala supermänniskan håller på att ta form.
Någonstans rämnar även det där. Det finns ingen supermänniska. Hand i hand med målandet av ett högre ideal går psykisk ohälsa. Människan sätter fälleben för sig själv och framför allt för verklig, äkta och sann lycka.
Min dotter har ett försprång. Det räcker inte med att jag som mamma vet att det är så, det räcker inte med att jag som hennes mamma sitter på en massa kunskap och insikter om jag inte förverkligar dem i praktiken. Min dotter har ett försprång genom att jag som mamma aktivt går emot, höjer rösten och sätter ner foten.
Alla mödrar har en dröm om att deras barn ska finna äkta lycka. Jag kan hjälpa min dotter att hitta rätt väg. För jag vet hur det är att gå fel, att göra fel och jag vet vad som är medelvägen, motorvägen som är översållad av de friska ätstörda. Men jag känner också till den rätta vägen, den som inte kantas av orimliga krav, den som inte knäböjer inför orimliga ideal. Den väg som hon kan göra till sin egen.
Det räcker alltså inte med kunskap eller vetskap utan det viktigaste av allt är att Agera!
Det gäller mig, dig, mina barn, dina barn. Min framtid, vår framtid. Utan att agera blir vi sittandes på vår egen åskådarbänk till ingen nytta.
Visst är hon vacker, min ögonsten.
.
Hon är så fin! ♥
SvaraRadera<3
RaderaJättefin är hon! Vilket underbart och rofyllt kort<3
SvaraRaderaOch texten är så sann. Jag tror att vi som kämpat med ätstörningar faktiskt har ett försprång där. Vi vet vilka kommentarer som kan leda barnen fel och vi vet hur viktigt det är att bli uppskattad för den man ÄR..!
Tack för lyckönskningen i morse<3 Kramar!
Inget ont som inte har nåt gott med sig, det ligger mycket i det helt klart...
RaderaMin son har spridit vidare en av mina favoritdeviser till sina kamrater på förskolan. Här om dagen kom han hem och sa "Axel sa till mig att chips inte är nyttigt, men då sa jag till honom att det visst kan vara nyttig - för hälen!" (Han kan inte uttala sche-ljudet) ;). Dessa underbara barn!
SvaraRaderaVilken underbar bild på din vackra dotter!
Kram
hahahaaa jamen vilken underbar kommentar! o det visar oxå vilken påverkan du har på din fina son, hur positiv härlig grundsyn du har lyckats överföra på honom... ta till dig av det <3
RaderaDet räcker ju inte att du vet det gäller att agera och handla också som en god förebild för sina barn. Känner du inte att du är rädd att din dotter ska bli påverkad av ditt ätbeteende? Är inte det en tillräcklig motivation för att våga släppa ätstörningen fullt ut?
SvaraRaderaHar du följt hela bloggen eller större delen, så vet du att Hanna agerar efter vad hon skrivit. Och dolt det som barnen inte ska se ytterst väl. Med facit i hand kan de säkert räkna ut ett och annat, men de kan också se resultatet av Hannas kamp.
RaderaEn ätstörning är en psykisk sjukdom och det är med dom som med somatiska (fysiska) sjukdomarna inget man slänger av sig i en handvändning. Min MS t ex får jag handskas med resten av livet (förmodligen) och likadant med de flesta psykiska åkommorna.
(Ursäkta att jag la mig i, Hanna) <3
Jättesöt, och vad lugnt och fridfullt det ser ut:)
SvaraRaderaUsch ja vad man kan bli ångestfylld ;-) av det liv som väntar våra små. Jag tar fasta på dina ord om att vi som mammor kan göra skillnad, att vi genom vårt försprång som förvärvats genom smärtsamma erfarenheter, kan skydda våra hjärtan från lite av den smärtan vi själva fått uppleva.
SvaraRaderaHon är så fin, er lilla Y. Krama om dig själv och henne från mig!
Vilket fint inlägg, Hanna! Jag sitter här alldeles tårögd. Och din dotter har ju den bästa mamman hon kan ha. KRAM!
SvaraRadera