onsdag 22 februari 2012

Skillnaden på att vara frisk ätstörd och att vara ätstörd


Skillnaden är inte så enorm, kort sammanfattat skulle man kunna säga att man som ätstörd har tagit det ett steg till bara. Kompensationsbeteendet, tänket, inbillningsjukan, jämförelsenojjan.


Man vill ju göra allt perfekt, så blir det även med sjuka beteenden. De ges luft, de göds och omhuldas, utan att man märker det, precis som hos de friska ätstörda ser man inte sina egna brister, det sjuka.


Det är så mycket man tar för att vara normalt, som är just sjukt, i dagsläget. Bara en sådan sak som Gina Tricots reklam för byxor. Tjejjen på bilden kanske är retuscherad, det hoppas jag innerligen, men oavsett är det bilden som syns som påverkar medvetet som undermedvetet. Benen på bilden representerar en minoritet, en sjuklig sådan. Hon som person må vara frisk, det kvittar, det är budskapet, det vi matas med som är av betydelse. Det som gör mig ledsen är att ingen reagerar, man tar det för normalt.

Att använda begrepp som att unna sig när det kommer till mat, att kompensera och se det som något helt naturligt. När man ska på kalas så ska det tränas lite extra eller hållas igen på något annat. När en större måltid intagits minskas en annan.


Jag är medveten om att många inte förstår komplexiteten i psykisk ohälsa innan man själv är drabbad. Men när det kommer till ätstörningar, som dessutom har den högsta dödligheten av alla psykiska sjukdomar, så tycker man egentligen att förståelsen borde vara större.


Därför att vi lever i en ätstörd värld.


Så du som läser detta, som inte är drabbad och som ännu inte förstår. Tänk dig in i dina egna beteenden, ta dem och dubbla dem, fyrdubbla, tiodubbla. Dina kompensationsbeteenden, din syn på din vikt, din syn på dig själv i jämförelse med vad som du själv och andra förväntar sig av dig. Ifrågasätt.

Känner du ändå ingen förståelse... skatta dig lycklig! För då är du kanske en del av ytterligare en minoritet, de riktigt friska, de som inte kompenserar, de som inte har en målvikt, en siffra som bestämmer ett mående.

Min make är en av dem, de som är friska på riktigt. Han har dessutom fått sätta tänderna i era frågor nu och jag har dessutom belastat honom med ytterligare, frågor jag tror ni vill ha svar på. 








.

6 kommentarer:

  1. Jag har tre vuxna människor i min närhet med en nästan abnormt friskt förhållande till mat - min man, min ena syster och en kompis. De är mina förebilder allihop, de skulle aldrig få för sig att springa en runda för att "kompensera" för julbordet, de kan lämna ta EN kaka och vara nöjda med det, de äter bra mat, men tackar inte nej när det bjuds på tårta. De bryr sig inte ett smack om kalorier eller om de får köpa en större storlek på byxorna är förra gången de shoppade. De tillhör helt enkelt en snart nog utrotad art!

    Snart kan vi sätta 100% ätfriska i burar på zoo, för de är smått exotiska vid det här laget och det är så djupt sorligt.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig heller springa en extra runda eller tärna för att kompensera och jag som tidigare måste träna för att äta... för att få "unna mig". Jag tackar inte nej när det bjuds på fika och numera sorterar jag utan problem bort byxor som blivit för trånga och köper nya som sitter skönt och bra-även om det innebär en större storlek.

      Radera
  2. Jag har haft några inlägg att ta igen gumman och slängde in några frågor till mannen din!!! Hoppas det är ok..?

    Detta inlägget om ätstörda och friska ätstörda rymmer så mycket klokheter. Särskilt bristen på reaktioner ang vissa reklamer, eller egentligen BRISTEN på variation..!! Tänk och få se olika typer av tjejkroppar i kläderna.. det hade varit nåt!

    Kram<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herregudars, klart det är OK!! Jag läser din blogg varje dag men svarar inte jämt så jag förväntar mig heller inte detsamma. Du är grym och det räcker fint för mig!

      Frågorna du skickade är vidarebefodrade till maken min, tack!!

      KRAM

      Radera
  3. Undra om jag är frisk. Jag har aldrig tänkt på mat och definitivtivt inte på kalorier. Men jag har börjat inse att mat ÄR viktigt att vi mår bra av att äta "bra" mat. Så visst har jag börjat tänka, lägga om rutiner och försöker vara hälsosam skippa småätandet äta lunch och middag, och oj vilken skillnad;) tack för att du väckte min Skalman ;) ( men jag fortsätter att fika och sådant fast med en viktig regel. Mat först fika sen;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sötnötan.... i mina ögon är du helt frisk! Du har kanske inte haft helt koll på maten och hur man ska göra, men det har inte med saken att göra, din syn och ditt tänk är friskt och du har rätt grund!

      Skalman är viktig, för ALLA! Jag är så glad att du har väckt honom och att du mår bättre! Många borde följa ditt exempel! Mat är viktigt och många äter fel, för lite, för mycket och för kompenserat.

      Du är grym! Fortsätt nu så och så tar vi en grill och en vinlåda i sommar!!

      Puss

      Radera