Alltså, parasiten är en lurig jävel

Tänkte försöka vara positiv, peppande. Men jag måste vara råärlig!

Visst, jag äter 3ggr/dag numer MEN... måltiderna är precis lika fyllda av tvångstankar, ritualer mm som innan, om nästan inte mer?

Att jag inte vägt mig på två dygn gör faktiskt att jag känner mig än mer skraj och rädd för maten. Den förlorade kontrollen av vad som kommer hända? Kommer jag svälla upp som en heliumballong?

Klart inte! Men huvudet är fullt av irrationella tankar just nu.

Först tänkte jag inte lägga ut nåt om vad jag äter på en dag, men det kanske är läge att göra det. Få det på pränt, för detta är ju trots allt min ventil. Det här är ingen "diet" som jag gått ner i vikt på, detta är en start till att hitta rutiner igen, rutiner utan svält. Saker blir dessutom så mycket tydligare när man ser dem på pränt. Så här kommer det, så här ser en dag ut för mig just NU;

Frukost: en skål med kikärtor, coctailtomater, rödlök, persilja och vinägrette

Lunch: en skål tomatsoppa

Kvällis: isbergssallad med majs och vinägrette ev choritzo eller annan tunnskuren kryddkorv.

+ att jag alltid räknar med att jag smakar av maten som familjen äter till middag, där jag patetiskt nog sitter brevid och tittar på. De flesta är faktisk inte medvetna om allt de stopper i munnen, mycket räknas inte, men för mig gör det det. En dag ska jag kunna smaka av mat utan att det känns som en del av en måltid, något som räknas.

Jag inser att detta är på TOK för lite! Men samtidigt känns det som hur mycket som helst? Men när man ser det såhär bör jag utöka detta. Kanske rent av någon kolhydrat vid lunch? Kolhydrater väcker starkast ångest hos mig. Mitt på dagen är bättre än på kvällen ur den synvinkeln. Så kolhydraterna jag nu får i mig till frukost är en av mina utmaningar som faktiskt fungerar väldigt bra.

(och JA, självklart kokar jag dem själv, inga otäckingar på burk)