Mätt som ett as!

Hur mätt är man inte då? Shit vad jag har kämpat och faktiskt lyckats med "mitt-på-dagen-maten"!

Satt och velade i två timmar om och isåfall vad jag skulle äta till middag, ja jag tycker middag är mitt på dagen egentligen. Fisk eller fågel, kött finns inte i småportioner hemma. Lamm vill jag inte snabbtina. Efter många om och men så blev det lax, gott och smidigt och något jag längtat efter länge då jag inte ätit lax sen i våras vad jag minns? Givetvis då i en låg kcal soppa alá anorexi touche.

Vad blev det till? Jo, wookade nudlar. NUDLAR! Det som står på Anas Ajabaja Lista! Grönsaker och svamp till detta och kryddning såklart.

Inte bara det, i en helt normal portion. Orkade inte hela laxen, tröttnade på laxsmaken efter ungefär 3/4, men alla nudlar slank ner!

Ångest? JA, men jag orkar inte ens möta den nu, inte gå runt, inte smita, inte falla för den. Den bara ÄR och det är bra. Nu är det vila 1h som gäller, för sen är det försent att göra något åt det som Ana tycker är misslyckat men det som Jag tycker är en framgång.

Resten av dagen orkar jag inte ens tänka på, får verkligen ta timma för timma. Men jag ska inte låta Ana ta över hela mig, inte ens en DEL av mig ska hon få när jag är färdig med det här! Mina dagar, mitt liv som går, är ju min historia, den jag kan ge mina barn, mig själv, mina nära och kära. Detta är inget jag vill ha där, vill inte att det ska finnas i min självbiografi. Nu är det där, men det ska inte få ta upp alla sidor i min livsbok.


Så nu gäller det att bli frisk och FRI så man kan få börja LEVA igen!

foto: www.fotoakuten.se