Väntrummet

I väntrummet på den äs-mottagning jag går på ligger en liten anteckningsbok. Det finns anteckningar av killar och tjejjer, unga och äldre, mammor som har ätstörningar, mammor som är anhöriga. Ja det finns alla typer, dock inga pappor vad jag sett.

Anteckningarna i den här boken börjar någongång i början av 2000-talet och sträcker sig fram till idag, det skrivs sporadiskt i den men allt handlar om samma sak. Att vi som är så olika, ändå har gemensamma problem som vi kämpar med på olika sätt.

I den här boken... finns inlägg från 2004 gjorda av mig.

2011 och jag står och läser i den än. Det känns oerhört skruvat att återigen springa upp för samma trappor, det luktar likadant som då. Soffan ser likadan ut och tavlan på väggen hänger där än, samma urklipp sitter uppe, några har tillkommit.

C min behandlare ser likadan ut, T min läkare likaså. Det känns som tiden stått still, har det alltså inte hänt något däremellan?

C tittade på mig förra gången och sa "Hanna, du väger mindre än min 14-åriga dotter och hon är kortare än du. Hon är smal."

Ibland undrar jag verkligen, MIN tid har nog stått still. Fastnat.


Så nu går jag igen, iväg till mottagningen, samma som sist, kommer springa upp för trapporna idag igen, som alltid, som då, 2004.