Svarta hål

Vägen tillbaks kantas av svarta hål, endel små, endel stora, vissa grunda andra djupa.


Igår trillade jag ner i ett stort svart hål, ett djupt sådant. En sån dag man önskar aldrig fanns. Orkade inte ens blogga, inte gå in på datorn, skämdes över precis allt som hade med mig själv att göra. Allt jag kände, allt jag såg, allt jag var. Orkade inte äta, tyckte inte jag förtjänade något.

Det är inte första och inte sista svarta hålet men för att vända på det; Vad kan jag lära mig av dem?


- Jag måste sätta upp tydligare MÅL, skaffa målbilder!

- Skapa drömmar, vad vill jag få ut av mitt liv, vad vill jag göra?

- Lära mig tycka om mig själv, försöka se det positiva istället för att vara så självkritisk.


Jag är så SJUKT rädd för att gå upp i vikt, sjukt rädd att inte hantera de känslor som följer med en viktuppgång. Men jag kommer inte bli frisk och FRI om jag inte går upp i vikt, det inser jag. Ändå panikar jag. Det är så fel!

Remiss är iallafall skickat för att göra ett EGON-test. Längesedan jag gjorde ett sådant nu, det var 8 år sedan, när jag bodde i Lund. Testet visar hur man uppskattar sin egen självbild, kroppsstorlek. Att självbilden är åt helvete det är jag väl medveten om, frågan är nu bara hur skev den är och hur man jobbar utifrån det.

För om jag verkligen kan förstå hur liten jag faktiskt är då borde det vara lättare att gå upp i vikt?

Nog ordbajsat. Ny vecka, nya tag.