Men ändå... Nä, det går inte deppa ihop på grund av ångest. Hela grejjen med den här bloggen är ju att positiv-peppa!
Imorgon är en ny dag. Nästa vecka är en ny vecka.
Det enda sättet att komma ur det här är att ta små små steg i rätt riktning, oavsett vad den dumma ångesten säger. Gäller att vara större och starkare och det kan man, för ångesten är bara en sketen rädsla som man kan attackera med positiv-pepp!
Igår blev jag så otroligt lycklig, varm i hela bröstkorgen. Det fanns en person som för iallafall en liten stund påverkats av mitt positiv-pepp och vågade äta frukost för första gången på länge. DET är fantastiskt! Det som många tar för givet kan vara en kamp för en annan, jag förstår den andra sidan, det kan verkligen vara en kamp.
Man måste vara bättre på att ge sig själv en klapp på axeln, säga snälla saker! Även om man inte alltid menar dem så påverkar orden den inre känslan. I slutändan gör de intryck. Det är jag övertygad om.
Så... nog med ångest. Ska sitta här med min översvullna maga, fatta att det är för att jag är så sjukt undernärd att den är sådan, inte för att jag är enorm. Går jag upp i vikt är det
Så även jag!
foto: www.fotoakuten.se
Jag vet inte vad man ska säga, men jag vet att tystnad och folk som trippar på tår och behandlar en som en porslinsdocka är värre. Krya på dig, kanske man kan säga? Jag önskar dig allt gott och att du blir fri från dina demoner. Förlåt om du tycker att jag lägger mig i, jag känner bara att när jag läser om en så berörande sjukdom kan jag inte bara vara tyst. Lycka till!
SvaraRaderaLorissa... du lägger inte dig i det minsta, då hade jag väl aldrig bloggat. Jag tycker det är BRA att röster görs hörda ang detta så TACK för din kommentar och tack för stöd o pepp!
SvaraRadera