Rädd för att bli frisk?

En tanke slog mig...

Jag är inte bara rädd för anorexin, jag är rädd för att bli frisk! Rädd för vad?

Det är förmodligen därför delar av mig fortfarande hånglar med Ana. Jag är rädd för att vara utan henne, min värsta fiende. Jag vet inte vad jag vill, med nåt egentligen. Shit så deprimerande det låter men det är mest förvirrande, inte så deppigt direkt. Känner mig generellt ostimulerad av livet. Jag borde göra mer roliga saker, helt klart. Vad bara, så otroligt rastlös som jag är lär jag väl tröttna lika fort som jag fattat intresse.

Anorexin kan ibland kännas som en påtvingad hobyverksamhet där man har kontroll, eller tror sig ha. En falsk trygghet, en egen värld. En värld av tvångstankar, regler och någon annan som styr och ställer.


Snurrigt? Javisst... Positivt? Inte det minsta... Dagen har börjat dåligt igen men det är väl som det är, man får ta sig i nackskinnet och göra den bättre, ingen kan göra det åt mig, jobbet får jag göra själv.

(foto: www.fotoakuten.se)