måndag 5 september 2011

Superskinny goes Supersize!!

Fasen alltså!!

Jag har en make som inte mår bra av det här. Jag älskar honom mer än livet, han är mitt ljus, min ledstjärna, min bästa vän och älskade. Det gör uppriktigt ONT i mig när jag ser hur han påverkas av detta. Att han kan se  det jag uppenbarligen är blind inför.

Det blir att satsa på den är skalman-grejjen. Annars kommer det inte gå. Det blir att försöka planera in detta bättre, redan dagen innan klura ut vad jag ska äta och sen hålla mig till det.

Så, nu har jag kikärtor på blötläggning inför morgondagens lunch. Jag ska inte ta i för mycket för då kommer ångesten bli för stark och då är risken att allt går käpprätt åt helvete för att vara klarspråkig. Men nu blir det att sätta sig ner och planera in i minsta detalj.


På tal om något helt annat, på onsdag blir det besök hos frissan och det ser jag verkligen fram emot! Efter sommaren så är håret skittråkigt och med den här skitanorexin blir det knappast bättre, tappar massor, det lägger sig lätt livlöst och är allmänt trist. Så på onsdag blir håret några nyanser mörkare och en DustIt ska införskaffas!

Sen i oktober blir det äntligen nagelförlängning! Som jag har längtat! Just nu är det helt meningslöst då planen för morgondagen bl a innebär inhandling av rosor, grävande mm vilket inte är allra bästa kombon med snygga naglar. Så naglar får vänta tills trädgården stängs för vintern.



Sjukt men det är precis så här det är. Den som är frisk förstår det inte, inte heller den som är sjuk.





2 kommentarer:

  1. Tror helt och fullt på din tanke, skriv ner dagen innan och håll dig till en början till små portioner men på bestämda tider för att närma dig en normal rythm.

    Och du, du gör detta för dig. Du har valt livet. Att du sedan har en fantastisk man och två barn att dela livet med, det ska bara stärka din motivation - men inte din prestationsångest.

    Puss!

    SvaraRadera
  2. Tack fina S-L!! Det svåra är att hålla isär just motivation och prestationsångest, har väl aldrig egentligen lyckats med det utan sett det som ETT begrepp - något att jobba på!

    Kram

    SvaraRadera