torsdag 1 september 2011

Onödigt?

Alltså, här sitter jag fortfarande och försöka motivera mig till att äta idag. Enda jag kommer fram till är att det känns onödigt, hur i *** kan det vara onödigt att äta?

Ibland förstår jag helt enkelt inte mig på mig själv.

Jag vet att det är anorexin som säger att det är onödigt att äta, det är just den känslan jag måste jobba bort. Har försökt positiv-peppa både mig själv och andra hela dagen, jag VILL bli kvitt det här men det är fruktansvärt svårt.

Så här kan jag känna, som jag gör nu:

Jag vill äta men det går inte, det går inte för att jag tycker det känns onödigt. Jo jag ska mota den tanken och äta nåt, vad ska jag äta? Nåt gott, något jag gillar såklart. Ok, jag gillar en massa, vad ska jag våga mig på? 1000 olika matgrejjer raddas upp i huvudet av rätter jag kan tänka mig äta. Vad ska jag välja? Oj jag vill ha precis allt, men det är ju fysiskt omöjligt. Hur ska jag kunna välja? Fast det känns ju så onödigt och vilken energi det tar att bara fundera på vad jag ska äta. Suck, jag blir så trött!

Det är ju så dumt! Jag VET ju det, det är så himla himla dumt och så FEL!

Varför är det inte bara att stega sig upp och öppna en burk makrill, göra en sallad eller värma nåt från frysen. Min mat är ju godast i världen.

Hur kan man vara så rädd för att gå upp i vikt? Varför spelar det så stor roll?

Skit anorexi!! Försvinn!!

Imorgon har jag iallafall lovat mig själv en grej, japp jag måste lova mig själv i god tid för att det ska gå att genomföra. Efter mitt behandlingssamtal och besök på jobbet ska jag och maken ut och äta. På säker (enligt sjukdomen) plats. Jag ska prova nåt förbjudet. Vad exakt vet jag inte än, antingen någon sås eller något friterat. Något som sjukdomen säger nej till, det ska jag prova imorgon! Jag tror att man måste utmana sjukdomen steg för steg.

Och vet ni vad, jag har lyckats hålla mig från vågen! 1gg/dag är det sagt än och jag klarar det! Ångesten är inte så stor, men suget, begäret finns där hela tiden. Tänk vad skönt när det är väck, då ska jag aldrig väga mig mer i hela mitt liv och den som ens nämner vikt o våg kommer åka på en propp.

Så det så!


foto: www.fotoakuten.se



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar