Ibland förstår jag helt enkelt inte mig på mig själv.
Jag vet att det är anorexin som säger att det är
Så här kan jag känna, som jag gör nu:
Jag vill äta men det går inte, det går inte för att jag tycker det känns
Det är ju så dumt! Jag VET ju det, det är så himla himla dumt och så FEL!
Varför är det inte bara att stega sig upp och öppna en burk makrill, göra en sallad eller värma nåt från frysen. Min mat är ju godast i världen.
Hur kan man vara så rädd för att gå upp i vikt? Varför spelar det så stor roll?
Skit anorexi!! Försvinn!!
Imorgon har jag iallafall lovat mig själv en grej, japp jag måste lova mig själv i god tid för att det ska gå att genomföra. Efter mitt behandlingssamtal och besök på jobbet ska jag och maken ut och äta. På
Och vet ni vad, jag har lyckats hålla mig från vågen! 1gg/dag är det sagt än och jag klarar det! Ångesten är inte så stor, men suget, begäret finns där hela tiden. Tänk vad skönt när det är väck, då ska jag aldrig väga mig mer i hela mitt liv och den som ens nämner vikt o våg kommer åka på en
Så det så!
foto: www.fotoakuten.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar