- Jag fryser konstant! Inte så att man klä sig varm i alla lägen, kylan känns inifrån.
- Fullständigt irrationella tankar som begränsar allt normalt liv.
- Ständig ångest och beslutsångest.
- Man blir oerhört isolerad i sig själv, ensam.
- Sen är man ful som stryk utan att ens kunna se det själv, för den fulheten man själv ser är knappast mager eller benig.
- Sjukdomen blir aldrig mätt, vare sig på viktnedgång eller på maten i sig. Den som tror att anorektiker inte vill äta har fel. Klart man inte vill men man vill ändå, svårt att förklara det där. Det styrs av ångest och egna negativa tankar som sjukdomen skapar.
Helgen var i vanlig ordning matmässigt kaos, annars faktiskt bra! Men det är kaos, panikångest och felaktiga kompensationsbeteenden som sätter fullständigt P för alla former av njutning.
Jag måste lära mig njuta fullt ut, måste hantera alla negativa tankar bättre. Våga och orka stå emot ångesten.
Måndag idag - matmässigt gått mycket bättre!
JO det gör jag. Men det känns. Så jag känner inte att bloggen är så positiv som jag hade velat, jag hade velat att den skulle vara duktigare, bättre, positivare, gladare och framförallt fler framgångar! Men där är jag igen, med mina krav, prestationsångest. Åhh snurrigt alltihop!
Också en bieffekt av anorexin, förvirrad och snurrig, svårt att tänka klart (vilket inte blir bättre av att man får enorma sömnproblem).
Nog tjatat... jag får se hur min aktivitet blir här en kort period framöver... jag måste verkligen vända detta, jag SKA göra det.
foto: www.fotoakuten.se
Du klarar detta! För du är så himla bra och JAG tror på dig.
SvaraRadera