Tycker det är ett så laddat ord, ett ord som jag verkligen har svårt att få ut ur munnen. Jag vet att jag har denna sjukdom men jag kan inte riktigt FATTA det. För mig är en anorektiker supersmal, livlös, äter inget, tränar, rör sig mycket mm... jag känner mig som ALLT annat än det.
Smal... nja, jo normal men inte direkt supersmal
Livlös... knappast, trött mamma men inte livlös o grå
Äter inget... gör jag visst, massor! Känns det som efter idag iallafall
Tränar... för lat o har inte tid
Rör sig mycket... knappast, lat som sagt
Sitter o tittar på läkarutlåtandet till försäkringskassan, diagnos Anorexia Nervosa. Skulle det alltså gälla MIG?? Helt galet. Det är ju nåt som drabbar tonårstjejjer? Eller personer med dåligt självförtroende? Personer med dålig uppväxt?
Inget av det där stämmer in på mig. Älskar ju egentligen mitt liv, hade en fin uppväxt, har bra självförtroende (dock tydligen en snedvriden självbild), och tonårstjej är jag ju definitivt inte längre.
Uppenbarligen har jag fel, helt fel. Ändå känns det så
Just i skrivande stund har ångesten krupit på rätt rejält, jag är nämligen fortfarande SÅ otroligt mätt. Äta ikväll är uteslutet, det skulle inte gå ens om jag ville. Får hoppas på ett bättre samvete imorgon.
Veckans hemläxa är just ÅNGEST. Vad det är, varför det är och ja, reda i vad det betyder för mig.
Förresten, man borde kanske köpa sig en bra mobil att blogga med! Har inte en blekaste vilken som är bäst? Ska man invänta iPhone5 eller är någon annan bättre, någon som vet? Då kan man ju visa fler äkta bilder istället för massa tråkiga lånade.
foto: www.fotoakuten.se
Svåraste som finns är att erkänna att man är sjuk<3
SvaraRaderaSå sant så!! Tack
SvaraRadera