Hormonell obalans

Fullständigt hysterisk. Vaknade 01 med en enorm ångest. Vattenpåslag som ökar siffrorna på vågen skapar inre kaos.

Visst, rationellt tänkt så är det ju väck om ett par dygn MEN det sitter där NU. Visar vågen något så kvittar orsaken - tillfälligt eller ej!

Fredag, sammanställning;

- Väger mig allt oftare igen - fail!

- Ökat kompensationsbeteende - fail!

- Än mer rädd för mat - fail!

- Vikten, ångest eftersom den gått upp - bra ur friskhetsperspektiv men det enda jag kan tänka på är att gå ner ner ner ner vilket är FEL FEL FEL - allt fail!


Nu måste jag skrapa ihop den här dagen, snart dags för helg. Nya tag och bort med onödiga kompensationsbeteenden NU!

Jag har egentligen inte lyckats nåt vidare alls sen jag bestämde mig för att ta mig ur det här. Enda positiva är väl att jag inte går ner i vikt längre, uppenbarligen. Men allt i huvudet är bara mer kaos. Jag känner mig enorm, groteskt ENORM! Vill helst inte visa mig alls, klär bort så mycket jag kan. Hur sjukt är det inte, det är inget liv!

Jag vill bara känna mig liten, lätt och smal. Kunna äta och vara smal, liten, lätt och lycklig.

Sjukskriven, diagnostiserad Anorexia Nervosa, bmi way to low. Ändå stor, tjock och misslyckad. Helvetssjukdom!

Ofattbart att det verkligen är såhär... skulle du tro mig om jag kom och sa att himlen är grön? Varför ska jag inte tro på det jag ser?