Masala Kitchen

En snordålig start på dagen, massor av tårar och ännu mer ångest hos min kontaktperson på äs-mottagningen. Carina är bra på att hitta punkter att arbeta på. I första hand måste jag bryta min ångest, mitt dåliga samvete som fullständigt tagit över hela mitt liv och påverkar alla mina värderingar. Jag kommer absolut ingen vart så länge paniken och ångesten får så mycket utrymme och jag kan inte styra den själv.

Sen blev det middag på Masala Kitchen, fy fan vad gott! Både maken och jag beställde in Rogan Josh, för den som inte vet vad det är så är det en nordindisk lammgryta med saffran, kardemumma, mandel och yoghurt. Dessutom beställde vi in naanbröd till och jag åt upp ALLT, t o m lite ris slank ner! Ångest? Ja men helt överkomlig, hanterbar.

Väl hemma sen väntade blombud med en superfin bukett från mina kollegor med meddelande att de saknar mig. Åh TACK! Gissa om det värmde, det finns fina människor i världen.

Kvällen blir lugn, ska laga mat till familjen som vanligt och det känns mer än ok att inte äta med dem idag faktiskt. Jag vet att om jag hade gjort så hade ångesten tagit över och jag hade antingen fått en panikångestattack eller gjort mig av med maten. Ingetdera känns som ett ok alternativ. Nu gäller det bara att försöka hitta så mycket balans som det bara går.

Idag måste jag faktiskt erkänna att det är så jäkla SKÖNT att jag får hjälp, för jag kommer aldrig någonsin att kunna ta mig ur detta hela vägen på egen hand. Fine, har ju klarat det förr, men uppenbarligen inte hela vägen ut. Självkänslan har alltid varit låg, dock syns det inte eftersom jag har ett gott självförtroende vilket inte riktigt går hand i hand. Ingen sätter sig på mig, det gör jag bäst själv. Ungefär. Puckat.

(Tack snälla söta!)