Mattillåtet

Var en sväng på biblioteket - varför känns det alltid som man måste smyga sig fram, göra allt för att inte synas, höras, vara? Iallafall, tänkte ju låna den där boken jag nämnde i ett tidigare inlägg, den fanns tyvärr inte. Men jag hittade en annan bok som jag vet är uppskattat av ett flertal, en bok jag tänkt låna många gånger men det har liksom aldrig blivit av.

Sen har jag väl inte varit direkt positivt inställd till den här typen av böcker, vill inte på "påprackad" någonting, jag vet ju bäst, eller hur? Just det, right. Dags att lägga det åt sidan nu.

Iallafall, inom ätstörningsvärlden så vet alla vilken bok jag pratar om, ni andra får väl lära er nåt nytt.

Redan första kapitlet känns träffande, första raderna, precis de tankar man går med konstant all vaken tid! 

Ja varför i helvete känns det som att man måste förtjäna maten??? Fortsätter läsa... vi hörs...