Känns sådär, jag har vrålångest, känner mig enorm, som jag låtit allt spåra ur, skena iväg och ja. Idag skäms jag, skäms för att jag inte "lever upp" till min diagnos,
Nu vet jag att detta inte är sant, att det ovanskrivna kom rakt ut från parasitens otäcka lilla mun. Men likfullt är det där inne o tjatar på mig hur misslyckad jag är, att jag bör skämmas.
SKAM.
Det är just det, skammen. Den fanns där förra gången och den finns där idag. Hela jag, hela min sjukdomsbild genomsyras av skam och känslan av att vara fullständigt misslyckad.
Vet inte när jag ska
foto: www.fotoakuten.se
Jag förstår din ångest vännen, den där vågen är som en drog.
SvaraRaderaJag har ju aldrig varit riktigt där du är, men jag har varit väldigt nära att hamna där. Jag lyckades hålla mig undan det värsta monstret men han finns hela tiden inom mig och lurpassar.
Så kämpa på nu, du är värd så mycket bättre.
Världens finaste tjej ska inte behöva må så dåligt.
KRAM
Söta Tess... om du har bara en uns av monstret lurpassandes tycker jag du ska ta tag i det! Se till så att det aldrig finns något som hänger över dig! Du är värd bättre <3 Kram tillbaks underbara!
SvaraRaderaDu HAR ju låtit diagnosen spåra ur. Det är det som är meningen. Den ska inte styra ditt liv - det ska DU. Du ska bara leva upp till DINA sunda värderingar! Den där parasiten, kunde jag slita den ur din kropp skulle jag mala ner den i en kompostkvarn och elda den tills det inte finns ett spår kvar.
SvaraRaderaDagens utbrott.
Kram, älskar dig
Men det verkar klokt att ta vägningen efter helgen :-)
SvaraRaderaMadde... jag gillar ju dina utbrott! vet du väl... älskar dig med <3
SvaraRadera