Sen ägnade jag timmar, jag skämtar inte, TIMMAR åt att sitta framför datorn och surfa mat. Recept, porrsurfa för min del. Helt sjukligt egentligen, för hela grejjen var att komma på vad jag skulle äta till lunch. Sammantaget tog det mig dryga 3 timmar att komma på något och då blev det inte ens ett recept för jag lagade något eget istället. Tummen satt djupt inne kan jag säga.
Denna vecka måste jag dokumentera vad jag känner, ofta! Jag blir ledsen av mina egna anteckningar, faktiskt. Som nu, nu när jag har ätit lunch, känner jag mig svullen, tjock, överviktig, fel, misslyckad, inte värd någon mer behandling för som jag vräker i mig är jag ju fullt frisk (right). Med mera, med mera...
Skitsamma, lunchen ska inte kompenseras den heller och rent ut sagt jävligt god blev den!
Chicken noodles på mitt vis
Kanske inte så intressant att se min mat varje dag? Eller, vem bryr sig. Smakerna var lovely. Kryddat med rikligt med färsk chili, japans soya (gillar den mycket bättre än kinesisk), fisksås, ostronsås och en skvätt sweet chilisås. Sen gäller det att steka på precis lagom, så grönsakerna blir krispiga och kycklingen genomstekt utan att bli torr.
Ett mål kvar nu då, mätt, så jag fattar inte hur det ska gå till men kvällsmaten SKA ner sen. Kanske borde lägga ut bild på den med om någon är nyf på hur en Hanna-kvällis kan se ut.
Lägg gärna upp bilder på vad du äter (så jag kan sitta och dregla ner tangentbordet). Hoppas att jag kan bli lika pepp som du på att bli frisk en dag!
SvaraRaderaSofia.... man kommer till en punkt där man inte har något val, antingen väljer man sjukdomen eller så väljer man att leva. Det är inte lätt att ta sig upp igen som du vet, men det SKA GÅ, det måste man tro. För VAD är bra med anorexin? Läste dina inlägg och du verkar inte heller helt glad i sjukdomen, använd det som motivation. Hejja dig!
SvaraRadera